Gudarna - Elin Cullhed

 
 
Nu äntligen ska vi prata om gudarna.

Gudarna handlar om tre otroligt kaxiga gudar som inser att "tjejer" och "brudar" är helt fel ord. De är gudar. Därmed basta. De tar för sig, är otrevliga och bryr sig inte om vad någon tycker. Men något skaver i gruppen, och det är Lillys relation med "den duktiga killen" som har eget företag och älskas av lärare, föräldrar och samhället. För under "duktig kille"-fasaden ligger något annat,  nämligen hur han behandlar Lilly. Våldet. Kulmen nås när Brita och Janne kallas till hans lägenhet, där Lilly ligger trasig i underlivet efter hans bdsm-sex. Då bestämmer de sig för att slå tillbaka, till vilket pris som helst. Det leder in dem i en kvinnokamp, där hundarna skall outas. De ska inte hålla tyst!

Det talas om att krossa patriarkat och kvinnokamper. Det skriks på orättvisa pappor. Gråts över orättvisor i samhället. Det är så himla mycket tonåring i det skedet när frustrationen inte bara handlar om ens egna känslor, utan om andras också. När man inser att man är en helhet med samhället. 

Cullheds språk boken igenom är snabbt och rappigt, det slår sig liksom fram och kräver uppmärksamhet och är så otroligt passande för karaktärerna. Och det här är en bok där jag älskar boken, men inte tycker om karaktärerna. Och vet ni vad? Det gör ingenting. För karaktärerna bryr sig inte om ifall jag tycker om dem eller inte. Det är det som är grejen. För gudarna är kaxiga, tar plats och ursäktar sig inte för någon. När de tar sig an kampen kan jag anse att de tar sig över gränsen, men det spelar liksom ingen roll. Dessa obrydda karaktärer är inte till för att tyckas om, och paradoxalt nog är det därför jag älskar dem. 

LÄS, för tusan. Kan vara årets bästa ungdomsbok. (och omslaget!!!) 

Kommentera här: