Allt som blir kvar - Sandra Beijer

I Sandra Beijers andra roman är det sommar. En sommar som börjar med att Matildas knän viker sig i en trappuppgång samtidigt som bästa vännen Miron svarar i telefonen. För det har hänt. Förhållandet har tagit slut. Då flyttar Matilda tillfälligt hem till Miron, för lägenheten andas tomhet, och operation laga Matilda startar. En månad. Fredag varje dag (aka varje dag är en fest). Så rullar det på. Med tankar. Känslor. Ensamhet. Fest. Jobbet på Pressbyrån med fettiga korvar som rullar, och kaffespill. Med Simon som hakar på operationen. Hur de festar nätter och dagar, vaknar omslingrade i sängen torra i munnen. 


Det härliga med Beijers roman är att den är ett utsnitt. En kort omtumlande period, där Matilda är både rationell och irrationell, där alla känslor liksom är utanpå. Och Miron som en trygghet. Det är dock ingen dans på röda rosor, det blir konflikter och självklart ringer Matilda exet mer än en gång. Men det är liksom livet som sker där och då, den där månaden då Matilda ska lära sig att leva utan exet som skildras. Då och då finns en tanke om det förflutna, om framtiden men mest av allt är vi här och nu.

Jag var inte stormförtjust i Det handlar om dig, men det jag gillade med den har hon verkligen arbetat vidare med och utvecklat till det bättre i Allt som blir kvar. Det enda som jag håller som nackdel för Beijers roman är att den publiceras som en av många i en strid ström av liknande romaner vars tematik jag tröttnat lite på. Men måste ändå lyfta fram Beijers som en av de bättre, för ingen annan av dem får mig att känna att jag är där i händelsernas centrum så mycket som Beijers!  


Recensionsexemplar från Natur & Kultur

 

Kommentera här: