Jag vet allt det här - Annika Paldanius

 Hanna studerar till läkare, och spenderar sin tid mellan studierna, praktiken på sjukhuset och vännerna. Hon vet så mycket om sjukdomar, så mycket om livet och döden. 


“Jag vet att livet egentligen inte finns, att ingen död finns någonstans.

Det finns bara det som är kvar och det som försvinner.
[...]

Det som lever är det som inte är dött.

Det som försvunnit är det som inte finns kvar.”

Men det finns också något annat. All hennes kunskap leder till en existentiell ångest. Hon ser sjukdom överallt, och när den drabbar henne i form av en mindre hjärtåkomma så vet hon allt för väl vad som sker. Det Paldanius skriver om som ett sjätte sinne, det att ha ord och kunskap kring kroppen som levande varelse. Att se det överallt. Alltid veta det värsta. Och hur det påverkar en, äter upp en liten bit av en.

Men vid sidan av Hanna som läkarstuderande, så finns vännen Hanna. Kompisarna som är hennes styrka. De är en trio. Men plötsligt försvagas den. En av dem drabbas av depression, och Paldanius beskriver så väl hur depressionen är som ett gift som strålas ut. Att kampen inte bara är den enskildes, utan omgivningens. Hon skriver om hur hela trion förhåller sig till den sjuka vännen, och hur de kämpar. Sorgen och glädjen som sipprar igenom.

Det finns så mycket som jag älskar med den här romanen. Jag älskar Paldanius språk, hennes existentiella aspekt på livet genom den unga läkarstuderande men också hur sjukdomen drabbar. Däremot reagerar jag lite på hur närvarande sjukdomen är, och jag kan inte besluta om jag uppskattar Paldanius beslut att ha dessa sjukdomar med som ett fragment av människans bräcklighet och sjukdomens närvaro eller om det blir lite för mycket. I vilket fall som helst så är det här en roman som jag gjorde tusen och åter tusen hundöron i, och vars språk knockade mig. Paldanius är en enastående författare, och jag har blivit hennes beundrare.



Psst, för den sugne har den precis precis släppts som pocket. Tips!  

Kommentera här: