Som eld - Sara Lövestam

 
Som eld innehåller tonårskärleken och tonårsskammen. Vad ska alla andra tycka? 

Anna, som återigen är på ön denna sommar liksom alla somrar tidigare. Men nu för tiden är det bara hon och hennes pappa. På ön går snacket. Ett hus har sålts, och ja, självklart är de löjligt rika. De har den där yachten. Ser malplacerade ut. Men ändå är det Anna som känner sig malplacerad när hon möter dem, och pappan pratar på om den där båten och Anna bara vill sjunka genom jorden. 
Och Anna som känner sig helt knäpp när hon bjuder med dottern, Lollo, till den familjen att följa med ut i ekan. Som om hon vill åka en skruttig eka! Men det vill hon. Därefter blir det smusslade lappar och brev i öns brevlådor. Hemliga möten. Kärlek som gror. Men också skammen. Tänk om någon ser dem? 

För det är pinsamt för båda. Hur ska Anna förklara för sin pappa att hon vill umgås med Lollo?
Och hur ska Lollo förklara för sina föräldrar att hon vill umgås med Anna? 
De är ju så olika. 
Och hur ska de förklara att de är kära i en tjej? 
Men kärleken gror och gror och gror.
 
Det är så otroligt fint skildrat. Även denna osäkerheten som bor i dem. Inte bara över samkönad kärlek, utan inför kärleken över huvud taget.  Jag älskar också hur deras kärlek inte är en big deal. Det blir inte massa inre kval om att bli kär i en annan tjej, utan mer fokus på utsidan. Vad ska omgivningen tycka? För det är svårt när man är kär, och lite extra svårt när man inte är "normalt" kär. För Lövestam skildrar inte bara samkönad kärlek, utan också klasskillnader. Det är den som gör deras kärlek så jävla svår. 
 
Rekomenderar den här boken skarpt, och den kommer för alltid ha en plats på mina kärleksskyltningar på biblioteket. 

Kommentera här: