En sång till Ella - David Almond

 
Claire och hennes vänner har drömt länge och väl om det här lovet, då de liftar till stranden och bara hänger. Den enda som saknas är Ella. Ella som inte kan för att hon måste stanna hemma och plugga. "Men nästa gång, om jag pluggar bra!" säger hon. Claire tror henne, men hon vet också att det aldrig kommer att ske. Men på stranden igen. Plötsligt en sång. Alla hör den. Även djuren. Så dras de till sången, och finner Orfeus. I euforin ringer Claire till Ella, och därefter blir Ella fast. Spelar sången åter och åter igen genom mobilen veckorna efter. För att en dag lämna skolan och bara gå iväg med Orfeus. 

Deras kärlek är himlastormande, med ett abrupt slut. Jag tänker inte spoila, men den som är insatt i grekisk mytologi kan ana slutet. Det blir i alla fall vändning - och sedan en vändning till. Hoppet bor i mig till sista sidan, när Orfeus blir en myt.

Det som fascinerar med En sång till Ella är hur de gamla grekiska myterna vävs in i modern tid. Det blir å ena sidan komiskt hur löjligt det verkar, men å andra sidan finns den här lättsamheten som bara drar mig med. Det är också intressant hur Almond valt att plocka just denna kärlekshistoria och förnya. Det magiska drar mig med, och jag tror många unga kärleksälskande människor kan älska den här boken, för alla de möjligheter den ger, för den sorg den ger och det hopp. 

Kommentera här: