Det vita gardet - Michail Bulgakov (och om vad solidaritet kan föda)

 
Jag hade egentligen inte förväntningar på Det vita gardet. Den boken har liksom aldrig etsats sig fast i mitt minne i något sammanhang. Jag visste bara att det är Bulgakov (Mästaren och Margarita tillhör mina favoriter, blir en omläsning av den så fort min sambo hamnar i mood att lyssna på den så att vi kan bokcirkla), och att det är ryskt. Jag har en förkärlek till rysk litteratur. Det är en helt annan stämning. Dialogerna verkar liksom talas ut i intet, och samhörigheten och solidariteten är stor trots fattigdom. I Det vita gardet är det dock inte fattigdom. Snarare lite mer välbärgade ryska karaktärer som hamnar mitt i kriget. Situationen i Ryssland är ständigt aktuell, och hur krig påverkar människor ännu mer aktuellt. 

Bulgakov skriver ganska rakt och sakligt, men ändå med en känsla i karaktärerna som får uppleva kriget ur så många aspekter. Vi har en tendens att hela tiden tänka "inte här" och distansiera oss med "det händer dem" och då skärma av. Men Bulgakov talar här om hur kriget påverkade, och påverkar än idag. 

För den historieintresserade, eller för den intresserad i rysk litteratur. Jag ser mig för övrigt som en femtioårig tant med ett stort bibliotek av rysk litteratur som skriker av ångest och misär utan krumelurer (kanske är det därför jag älskar den?) och alla dessa, framför allt män, som skrivits trots dödshot stundande. Jag läste häromåret i början till "En kalv till egen stångades" att Solsjenitzyn (som skrivit bl.a. En dag i Ivan Denisojovits liv) när situationen kring honom tätnade, och rädslan blev för stor att hans ord skulle bli upptäckta - då skickade han dem till Leo Tolstojs dotter i USA. Han tänkte att dottern till en man som levt i samma terror måste veta vad som ska göras. Tänk hur den där solidariteten skapat många av de ryska författarskap vi känner till i det. Tänk på det. Tänk på vilken litteratur alla dessa flyktingar kan åstadkomma. Vilka känslor de kommer kunna förmedla - för att vi delar med oss. 

Att skapa historia är inte förbi. Vi skapar den än idag. Just nu. 

Kommentera här: