När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

 
Ester är sjutton. Hon har aldrig haft en kille. Och så har vi Isak. Osynliga Isak som plötsligt en dag skaffar linser, och utan sina glasögon så är han inte längre osynlig. Ester och Isak möts på en fest, och därefter blir de oskiljaktiga. Tills något förändras i Isak. Han vill ha en paus. Det tar slut. Men så sker ett mord, och Isak söker tröst hos Ester. Där blir deras kärleksrelation inte kärlek, utan sökande efter trygghet. Det är skadligt, och på flera sätt belyses det i boken, både genom kompisars reaktioner, föräldrarna, även lärarna och framför allt hos Ester som älskar Isak och bara vill hjälpa till. Men vart går gränsen för att hjälpa någon annan och stjälpa sig själv? 

Parallellt med den här kärlekshistorien så berättas historien om mördaren. Hela tiden får du känslan av obehag, långt innan det har hänt. Boken är ett starkt uttryck för grupptryck i just sådana här sammanhang, och hur jävla enkelt det är att hamna fel. 

Det som är magnifikt i berättandet, är att jag när jag läser får en tydlig känsla av att det är en utomstående berättare - som återberättar! Som berättar vad som en gång varit och hänt. Detta trots att det inte smygs in något som avslöjar vad som sker framåt, utan bara berättar rent och rakt kronologiskt. Det är det som blir styrkan i boken. Berättandet ger mig samma känsla som i Jonas Gardells "Torka aldrig tårar.." trilogi (även om just den berättaren avslöjar delar av framtiden). Det är det berättandet som gör historien så annorlunda. Som gör att jag vet att det finns ett slut. 

Extra plus för det löjligt snygga omslaget. Jag har insett att jag är en sucker för omslag som domineras av text, och den här tillfredsställer alla de behoven. 

Kommentera här: