Bitterfittan - Maria Sveland

I min tre på tre utmaning blev Bitterfittan andra ut. Den handlar om Saga, som precis tagit en veckas semester från livet och nu sitter på ett plan. På planet läser hon Erica Jongs "Rädd att flyga", och börjar reflektera sitt eget liv. Hon reflekterar över sin barndom där mamman var underställd fadern, och förväntningarna på henne som kvinna när hennes son föddes. Hon reflekterar över om hennes mamma har gjort henne till den hon är idag. Slående inslag i handlingen är hur hon på planet hamnar i ett samtal om hur hon åkt på semester UTAN sin familj, för att hon behöver en paus. Och kvinnan hon för samtalet per automatik dömer henne och samtalet avslutas. 

Störande moment för mig genom hela boken är hur Saga verkar så otroligt.. mesig? ALLA människor har rätt att gråta, det är inte det, utan hur hon när hon vågat säga något hon verkligen känt krypande i kroppen innan så blir hon som en liten gråtande geleklump efteråt. Samtidigt ger det i många avseenden ett starkare intryck. Jag förstår att hon gråter, såhär i efterhand. Hur hon inte kan uppfylla samhällets roll av kvinnan är vad som får henne att bli så skör. Hennes behov av att tillfredsställa samhällets syn är vad som gör henne skör. Jag blir upplyft av att läsa Bitterfittan. Det känns som om jag växt som människa, och kvinna. Att det inte alltid går som förväntat, och att man framför allt inte behöver göra som samhället förväntar. Vill jag ta en paus från min vardag, så får jag, även om samhället inte håller med. För det är vad som är bra för mig, och det är allt som betyder. 

Jag hoppas jag åter tar upp den här boken den dag jag väntar eller får barn. För det är där jag tror den behövs bäst. 

Kommentera här: