Gale - Karl Eder

 
Boken bara låg och låg, jag vände och vred på den men kände hela tiden att näe, segling? hav? Ingenting för mig. Till slut en kväll slog jag upp den och började. Och fastnade. 

Daniel svarar på en annons, om ett par som behöver en extra man i besättningen för en segling över Atlanten. Han möter upp dem, Gale och Devan, och den fjärde mannen Matthias på Teneriffa. Sedan drar de ut. Havet tycks bli större. Det trycker på. Och plötsligt delas besättningen upp i två läger. Gale, som ska leda besättningen, befinner sig under däck mer och mer. Syns knappt till. Stämningen förändras. Gale viskar en dag: Jag vill inte ha dig här till Daniel. 

Jag som läsare känner paniken. Känslan av att vara så fel i situationen. Jag tycker det blir obehagligt att läsa när de sitter där och nästintill hatar varandra. Samtidigt får jag känslan av oändlighet, för det är så väl beskrivet hur havet omsluter en. Och någonstans förstår jag hur människorna förändras i den oändligheten, blir några andra för att omvärlden inte finns. 

Otroligt bra bok, som jag läste en gång till efter att jag läste klart den första gången. Kunde inte lägga ifrån mig den. 

Kommentera här: