Pause/Play - Yesim Bilgic

 

I pause/play möter vi en egocentrisk man. Han är världskänd fotograf, och alla vill ha honom, men samtidigt leder detta till hans förfall. I ett fartfyllt berättande får vi ur hans perspektiv ta del av hans liv. Där han är en allmän mansgris som förväntar sig att världen ska kretsa kring honom. Men knark i ådrorna drar han runt på stockholms nattklubbar och tar för sig. Men den han mest av allt tänder på är sig själv, när han inte går och sexfantiserar om kvinnorna i hans närhet. 

Det är en rapp bok, och den inledande i Bilgics trilogi om manliga psykopater. Den beskriver en värld där många vill vara. Oändlig fotografisk talang, och alla kryper vid hans fötter för att ta del av hans värld. Men samtidigt lämnar det honom ensam, och ensamheten blir tydligare och tydligare ju mer man läser. Vad är det som fattas honom, han som verkar ha allt?

Och om du tror allt du läser, så kommer slutet att få dig att sätta dig och verkligen tänka tillbaka på allt du läst. För där kommer skildringar från personer i hans närhet som berättar kort om sina egna perspektiv kring enstaka händelser. Dessa skildringar irriterade mig till en början, men inte längre då de verkligen fick mig att tänka över det lästa. Samtidigt som det spär på karaktärens drag så att han blir mer utmejslad.  Det är då bokens karaktär och riktiga slagkraft kommer fram.

Inledningsvis var kanske boken aningen tråkig, och herregud, en sådan mansgris han är. Han älskar sig själv alldeles för mycket och det är en typisk karaktär som man absolut inte tycker om. Men det är just den här karaktären som jag inte alls tycker om och inte alls kan likställa mig med som fascinerar mig och som får mig att läsa vidare. 

(Tips tips, finns på adlibris lagerrensning för en tjuga här!)

Kommentera här: