Nikolaj Ljeskov x 2

Som ni såg, så inhandlade jag en bunt ryska klassiker under gårdagen. Först ut att läsas var den av Nikolaj Ljeskov, innehållandes Katarina Ismajlova samt Mästersmeden från Tula. Och det var en riktigt rofylld och behaglig läsning. Dels tycker jag språket är lättsamt, och inte sådär tungt som det kan vara där man läser trettio sidor och författaren fortfarande presenterar rummets interiör.. 

Katarina Ismajlova handlar om kvinnan som gifter sig med en köpman men tristessen kommer ikapp när hon förblir barnlös. När mannen sedan är iväg på affärsärenden finner hon sig falla handlöst för en av gårskarlarna. Låter simpelt, men det blir en historia om kärlek och hämnd. En riktigt sorglig sådan. 

Mästersmeden från Tula handlar om, ja.. en liten metalloppa. Den handlar om att ryssarna och engelsmännen är i en kamp där de försöker överträffa varandra. Men i slutändan, så blir smeden, som är den som överträffar, bara tagen för en vilsekommen gamling. Jag kan säga att jag småfnissade genom läsningen av denna, då den var så.. absurd men humoristisk just på grund av det. 

I korta ryska historer brukar det alltid finnas någon slags sensmoral. Det gör det här också. Och jag stannade faktiskt upp efter läsningen och funderade på betydelsen. De känns så nära det verkliga livet när man tänker efter, även om själva handligen känns så extremt långt ifrån. Jag kan bara tipsa om att läsa de här ryska klassikerna om ni har chansen, för jag tycker de är helmysiga - och framför allt korta och lättsmälta. Sköna att läsa när koncentrationen och tiden inte är på topp. 

Kommentera här: