En civilisation utan båtar - Johannes Anyuru

 
 
Anyuru blir en av de som får åka med Ship to Gaza under 2011. Han beskriver känslorna innan. Ambivalensen. Att han måste åka. Att han inte vill åka. Väl i Aten, där alla resenärer är som i ett vakum i väntan på att få resa, vandrar han runt. Beskriver det han ser. Fortfarande osäkerheten i honom, och osäkerheten i staden där upplopp efter upplopp sker. 

"Det finns ingen lag som kan användas för att hindra oss från att åka. Ändå hålls vi kvar." 

Jag älskar Anyurus sätt att skriva, redan från första poesisamlingen, och det har utvecklats - för han skrev en jävligt bra roman, och nu detta. En enkel "det här är jag och det här ser jag". Från början en blogg, som nu är bok. Och jag älskar den. Den tar inte upp så mycket om Gaza, utan snarare komplikationerna kring resandet. De människor han möter som beskriver sin anledning. Det som sker i Aten för att hindra dem. Hindra befolkningen. Nog finns det en sensmoral också, att ens skäl till att åka inte behöver vara stort och pompöst. Utan kan vara litet och välmenande för en själv. 

Kommentera här: