Defekt - Yesim Bilgic

I Defekt följer vi två manliga karaktärer, ur varsina jag-perspektiv. Den bortskämda trettioåringen med som lever lyxliv på familjens pengar och aldrig har behövt arbeta en dag i sitt liv, och brottsutredaren som än en gång befinner sig i att utreda mord utförda av seriemördaren "plastikkirurgen". 

Utan att spoila, då det framkommer ganska snabbt i boken, är denna trettioåriga man seriemördaren. Vi får ur hans vinkel känna den avsmak han känner inför dessa unga tjejer som format om sig med operationer, och hur han väljer att åtgärda det han ser. Det är hemskt, och jag blir lite lätt illamående flera gånger. Vi blir en del av hans sjuka värld och sinne. 

Samtidigt är brottsutredaren som ser på liken ur helt annat perspektiv. Vi försöker ta reda på varför. Hur. Vi försöker lära känna den person som vi redan känner, men de verkar aldrig vara samma. 

Nog för att denna kan ses ur ett deckarperspektiv, men den är väldigt rå och rak. Vilket tog mig ganska hårt när jag läste. Det fanns ingen mystik. Det var rakt på sak, och man bara väntade ut. Men det är också där spänningen byggdes upp. 

Även i denna är sluttampen något av en mindfuck, som får en att ifrågasätta moral och den mänskliga drivkraften.

(Tips tips, även denna finns på adlibris lagerrensning för en tjuga, ni hittar den här.)

Pause/Play - Yesim Bilgic

 

I pause/play möter vi en egocentrisk man. Han är världskänd fotograf, och alla vill ha honom, men samtidigt leder detta till hans förfall. I ett fartfyllt berättande får vi ur hans perspektiv ta del av hans liv. Där han är en allmän mansgris som förväntar sig att världen ska kretsa kring honom. Men knark i ådrorna drar han runt på stockholms nattklubbar och tar för sig. Men den han mest av allt tänder på är sig själv, när han inte går och sexfantiserar om kvinnorna i hans närhet. 

Det är en rapp bok, och den inledande i Bilgics trilogi om manliga psykopater. Den beskriver en värld där många vill vara. Oändlig fotografisk talang, och alla kryper vid hans fötter för att ta del av hans värld. Men samtidigt lämnar det honom ensam, och ensamheten blir tydligare och tydligare ju mer man läser. Vad är det som fattas honom, han som verkar ha allt?

Och om du tror allt du läser, så kommer slutet att få dig att sätta dig och verkligen tänka tillbaka på allt du läst. För där kommer skildringar från personer i hans närhet som berättar kort om sina egna perspektiv kring enstaka händelser. Dessa skildringar irriterade mig till en början, men inte längre då de verkligen fick mig att tänka över det lästa. Samtidigt som det spär på karaktärens drag så att han blir mer utmejslad.  Det är då bokens karaktär och riktiga slagkraft kommer fram.

Inledningsvis var kanske boken aningen tråkig, och herregud, en sådan mansgris han är. Han älskar sig själv alldeles för mycket och det är en typisk karaktär som man absolut inte tycker om. Men det är just den här karaktären som jag inte alls tycker om och inte alls kan likställa mig med som fascinerar mig och som får mig att läsa vidare. 

(Tips tips, finns på adlibris lagerrensning för en tjuga här!)

JULI

Den trettonde historien - Diane Setterfield
Imorgon fyller jag tjugo - 
En civilisation utan båtar - Johannes Anyuru
Döden och Co. - Lukas Moodysson
De skandalösa - Simona Ahrnstedt
När man skjuter arbetare - Kerstin Thorvall
När jag blir stor - Jeanette Eriksson
Simtag - Jessika Berglund
Women in love - D.H. Lawrence
Dödsdömd - Damien Echols

Italienaren - Sven Olov Karlsson
Cal - Nova Gullberg Zetterstrand
Gloria - Sara Shamloo
En fördämning mot stilla havet - Marguerite Duras
Pause/Play - Yesim Bilgic
Defekt - Yesim Bilgic
Landar - Veronica Fredricson
Katarina Ismajlova - Nikolaj Ljeskov
Kejsarinnans tofflor - Nikolaj Gogol
En egocentrikers minne - Stendhal

Människohjärtat - Jón Kalman Stefánsson
November - Gustave Flaubert
Den förlorade gatan - Gleb Upenskij
48 Rue Defacqz - Hanne Orstavik
Se på mig - Kirsten Hammann
Förlossningen - Måns Wadensjö
Tingen - Georges Perec
Grand Mal - Linda Boström Knausgård
Diktafon - Vendela Fredricson
 
Skrämmer den här listan över lästa böcker er? Gissa hur den skrämmer mig. Förra månaden, med 18 lästa böcker som jag då ansåg vara otroligt mycket och helt klart omöjligt att toppa, så ljög jag inte. 18 böcker ÄR mycket. Antalet ovan är helt enkelt en förklaring av många tunna böcker och semester med enbart egentid för läsning i kombination. 

Riktiga bottennapp var Imorgon fyller jag tjugo, När jag blir stor (som jag återkommer till senare) samt En egocentrikers minnen. På topp ligger Yesim Bilgics romaner, som jag blev totalt befäst i och hade svårt att läsa men ändå svårt att släppa taget om. Den trettonde historen var också sådär lagom feelgood mysig. Se på mig och Diktafon står också högt.