Hysteros - Helena Granström



"Jag kommer aldrig mer få vara ensam."
, är den enda mening som behövs för att beskriva vad den här boken handlar om. Granström skriver så att man blir träffad. Hon skriver ur ett annat spektra än denna fantastiska känsla att få dela sin kropp med ett annat liv, nämligen rädslan; 

Hysteros handlar om en kvinna som är gravid. Men barnet blir som en sjukdom. Det blir något som distansierar henne, som hamnar mellan hennes kropp och den resterande världen. Världen förändras runt magen. Mannen som lägger handen på magen innan han lämnar henne efter frukosten. Mannen som lägger handen på magen när han kommer hem.

Det beskrivs som att hon förloras i sig själv. Att hennes själ är som en parasit i hennes egna kropp. Att någon annan har tagit över den. Hon försöker förklara, mannen svarar att det inte är hans kropp - att han inte vet: 

"Inte min helller", vill jag svara, "inte längre, inte nu, nu är den vår, nu är den lika mycket din som min, nu tillhör den oss, nu tillhör den barnet, nu tillhör den något som varken är jag eller inte, men någonting annat. Nu tillhör den bara sig själv. Nu tillhör jag den."

Boken är bara 121 sidor lång. Men det är 121 välskrivna sidor. En av mina favoritböcker är hennes tidigare Osäkerhetsrelationen, som också den är kort och välskriven. När Granström skriver blir det långa meningar som vävs runt dig. Korta meningar som är som ett slag. "Jag kommer aldrig mer att få vara ensam." är ett övertydligt citat, som förklarar rädslan i kvinnan kring sin egna graviditet. 

Kommentera här: