Förr eller senare exploderar jag - John Green



Det står mycket skrivet i bloggvärlden om Förr eller senare exploderar jag (engelsk titel: The fault i our stars), inte bara bland bokbloggare utan även bland livsstilsbloggar och modebloggar, och inte minst är den hypad på instagram. Till slut kände jag att den här måste jag läsa. Till skillnad från andra hypade böcker, så som Fifty shades (blev förresten varnad om den av en kvinnlig låntagare i 50+ häromdagen, hon var helt förtvivlad) som jag inte alls är sugen på att läsa. Så, när den stod på reservationshyllan innan helgen plockade jag med den hem. 

Den tog slut samma kväll. Jag grät. Det var rena rama slutet av Titanic här i min lilla soffa. Jag ringde min pojkvän och var helt trasig efteråt. Ni vet ju själva säkerligen vad den handlar om, men vi tar det kort. Den handlar om sjuttonåriga Hazel, som är fullt medveten om att hon ska dö. Sedan cancerbeskedet ett par år tidigare har hennes lungor gett upp mer och mer, och hon går nu runt med en syrgastub då lungorna inte orkar andas ordentligt av sig själva. Efter att hennes mor tvingat henne att gå till kyrkans stödgrupp träffar hon Augustus, och det hela blir en liten romans med både upp och nedgångar.  

Visst är det en kärleksroman. Skrivspråket är lätt, och storyn lite kliché. Men det är också en fantastisk bok som berättar om känslan att leva med det ständiga hotet om cancern, om döden. Det är det som jag blir betagen av när jag läser. Denna medvetenhet om att man kan dö när som helst är så välskriven och känns så genuin. 

Jag läste den här privat bara dagarna innan jag skulle ha ett bokprat för ett par niondeklasser, och var bara tvungen att ha med den här. Så bra är den. Den är från åldersgränsen 15+ och är kanske mer för gymnasiet, och inte alla femtonåringar kanske ligger på den nivån, men den har en sådan historia att jag kan garantera att de tar sig igenom den ändå!
 
Själv ska jag köpa den till min egna bokhylla, dock lutar det åt den engelska versionen. Det är inte så att jag hyllar den över skyarna, men jag gillar den skarpt. Den tog verkligen där den skulle, och jag kan tänka mig att läsa den igen. Jag tycker också att de som kan ska läsa den, för att den är så fin. Den är min bok-titanic. 

Kommentera här: