Bloggare om bokvärlen:

Vad det första jag läste på morgonen var: 

1. Bloggaren UnderbaraClara instagramar om biblioteket i Backe som vill bränna böcker. Sanningen är dock att biblioteket försökt sälja böckerna utan resultat, och först när de ska bränna dem är folk intresserade. Nog för att bränna böcker är det sista alternativet, men jag kan känna att det här biblioteket nu får allt för negativ publicering kring ett ärende som de försökt lösa på annat sätt. Artikeln är väldigt vinklad, jag avskyr vinklade artiklar. Nu är bibliotekarierna i Backe bokbrännare! Dock finns det utan tvivel en orsak att ifrågasätta "men så har vi alltid gjort", är det ett uttalande för 2013? Really? 

2. Bloggaren niotillfem berättar att hon ska publicera en bok. Alla tonårshjärtan jublar. Jag med. Trots att jag tröttnat på alla bloggare som publicerar böcker, så är det här en av bloggarna som jag bara väntat på ska publiceras! Hon har trots allt visat bra tecken

Februari:

Tala, Minne - Vladimir Nabokov
Mounsieur Chabres skaldjur - Émile Zola
Gul utanpå - Patrik Lundberg
Förr eller senare exploderar jag - John Green
4 x Edelfeldt - Inger Edelfeldt
Bröderna Karamazov - Dostojevskij
Hysteros - Helena Granström
Torka aldrig tårar utan handskar, 2: sjukdomen - Jonas Gardell
September - Kristoffer Leandoer
Hilda i Horneshult - Bengt Svensson
Ezters arv - Sándor Márai
Timmen mellan hund och varg - Silke Scheuermann
Rika flickor - Silke Scheuermann
 
Som ni ser har jag inte gjort annat än läst hela månaden. Skäms nästan. För det innebär att jag inte pluggat så som jag borde ha gjort denna månaden..Skärpning! Även om det var roligt att ha en månadsfrist med bara läsning.

Tala, Minne - Vladimir Nabokov




När jag sammanfattade min lista över lästa böcker under februari månad, så insåg jag att jag inte skrivit om denna! För detta må vara en självbiografi, men ni vet hur författare kan skriva sina "memoarer" som en slags förklaring till varför de blivit författare. En förklaring till hur varje enskild karaktär kommit till liv, hur böckerna flödat ur deras fingrar.. Ja, ni förstår. Men sådan är inte denna. 

Istället så berättar Nabokov om sin uppväxt, om föräldrarna, om släktingarna, om egenheterna hos lärarna som hemundervisar honom, om sina egna egenheter och om tillvaron helt enkelt. Han berättar inte så mycket om författarskapet, och hur det påverkat honom. Utan han har liksom skalat bort den biten, och berättar istället det där andra som ofta brukar skalas bort. 

Kort och gott gillar jag den här. Jag som älskar Nabokovs verk fick liksom lära känna Nabokov på ett helt annat plan nu.