Safirblå

Hur glad tror ni jag var när uppföljaren till Rubinröd kom till biblioteket i Torsdags? Så nu har jag den som helgläsning. Älskar för övrigt att de gjort nytryck av böckerna med ett lite mognare omslag. För det tidigare omslaget är inte riktigt rätt för innehållet, samt att det ser lite barnsligt ut.. Eller är det bara jag? 

Kattens bord - Michael Ondaatje

Michael är bara en ung pojke när hans släkt placerar honom på fartyget Oronsay, en resa på 21 dagar som ska ta honom till hans mor som väntar i London. Minnet av hans mor är abstrakt, då han inte sett henne på flera år. Ombord på fartyget hamnar han vid Kattens Bord i matsalen, bordet för de som är lägst i hierarkin ombord. Där möter han två pojkar i ungefär samma ålder. Vi får följa med på deras äventyr - allt i från att låtsasröka, spana på fången som också är ombord till att smuggla ombord en hund vid en av hamnarna de stannar vid under färden. 

Vi får också möta alla de spännande karaktärerna ombord, eller ja, ett flertal av dem i alla fall. Alla får ett eget litet personporträtt i boken. Samtidigt får vi en parallel del, där vi möter Michael i nutid. Hur relationerna till de han mötte på båten är, och hur det har format hans liv. 

Jag tycker att boken är lite ojämn. Jag hade lite svårt under läsningen, men i efterhand så tycker jag att boken faller mer på plats. Det blir en större sammanhållning mellan dåtid och nutid när jag ser tillbaks på läsningen och reflekterar över den. Men jag kan tycka att avsnitten i nutid inte alls är lika drivande under läsningen. Där fastnade jag ofta. La undan boken. Kunde ta dagar innan jag plockade upp den igen. 

Allt som allt gillar jag den. Det är en riktigt bra bok, för de målande beskrivningarna om allt som sker ombord är underbara. Alla karaktärer får jag klart och tydligt se framför mig. Jag kan känna båten gunga uner stormen. Det är en bra skildring, som drar med läsaren. Dock som sagt något svårare för nutidspartierna. Men det är sådant man får ha överseende med, för trots allt stämde det bättre nu i efterhand.

Det enda rätta - Susanne Boll

Tre kvinnor. En stad. 

Maria, en psykolog som arbetar med att bearbeta andras känslor kan inte bearbeta sina egna när hon känner en knöl i bröstet. Vi möter henne när hon fått veta att det inte är någon fara, men ju längre in i handlingen vi kommer, desto mer förstår vi avståndet mellan det att hon kände den, och det att hon fick veta att det var godartat, var betydligt större än det i verkliga livet. Hon tappar bort sig själv i känslosvallet, något som visar sig få konsekvenser för hennes man och barn ett par månader senare..

Helmi, en onkolog som blivit så avtrubbad av sitt arbete, att när det börjar krypa inpå henne ett par år innan pensionen att hon arbetar med döden dagligen, så har hon inga gränser. Utan att se på provresultaten för sina patienter, ger hon goda nyheter. Samtidigt börjar livet hemmavid att ses som alldagligt, och hon tar mer och mer avstånd från allt i sin vardag. 

Isabelle, som arbetar som förskollärare i den skola där Maria har sina barn, får inte den ömhet och närhet som hon behöver från sin partner. Och när de väljer att ta förhållandet ett steg längre, så börjar hon se tillbaka och sakna det hon inte har. Hon söker upp sin ungdomskärlek, och när hon får veta att han är närmare än hon tror blir allting annorlunda. 

Jag tycker det här är ett fantastiskt sätt att skriva. Alla personer är intressanta, och framställs på ett väldigt empatiskt sätt trots deras omoraliska agerande. Jag som läsre känner med dem, samtidigt som man känner en liten klump växa i magen över vad som sker. Sen att det handlar om tre kvinnor som inte står i nära relation med varandra gör historien än bättre. Det är tre helt skilda människoöden. 

Själv ser jag det lite symboliskt, som att dessa tre kvinnor (som befinner sig i tre helt olika stadier i livet) visar det tydliga i olika slags kriser i livet. Hur det påverkar en. Hur det påverkar andra. Och hur det kan ske samtidigt, utan att det märks utanpå. Att det parallelt i tre olika kvinnors liv sker tre olika kriser, som alla har endast ett litet uns att göra med varandra.

Så. Bra. Bra skrivet. Bra story. I helhet en höjdare. En lättsmält höjdare.