BOKSTADEN BLIR..SMART?
Jag har varit stenhård på att blogga mer, och jag har datorn med mig hela tiden nu när jag halvtid bor i Borås (närmare skolan = mer sovmornar och mer lästid om kvällarna). Dock är det så att smart som jag är glöms kameran om och om igen, vilket för mig som vill fotografera allt är ytterst pinsamt. Så idag kollade jag över ekonomin och tog stöd i att ja, det finns ju bibliotek...och köpte mig en smartphone! Syftet är ju delvis att det är så kul att pilla med nya leksaker, och sen att bloggen förhoppningsvis kan komma till liv!
Nog om det; läser just nu om ryska författare för att försöka ignorera det faktum att jag borde hitta ett bibliotek att göra fältstudier på om ett par veckor, samt för att tänka på annat än de uppkommande hemtentorna..
Nog om det; läser just nu om ryska författare för att försöka ignorera det faktum att jag borde hitta ett bibliotek att göra fältstudier på om ett par veckor, samt för att tänka på annat än de uppkommande hemtentorna..
Vladimir Kaminer;
I mellandagarna passade jag på att låna hem två Vladimir Kaminer som jag pillat på i bokhandlar ett par gånger. Jag läste dem i publiceringsordning, och ja, först ut var Militärmusik som jag faktiskt älskade. Hans uppväxt i Ryssland med alla konstigheter som det innebär att växa upp där. Det är roligt med en gnutta skratt bakom varje mening, och jag blir riktigt road av läsningen.
Men i Ryssdisco tar det stopp, fortfarande kul att läsa och skrattet är fortfarande kvar. Han har nu hamnat i Tyskland, och har fantastiskt konstiga historier att berätta om livet som ryss i tyskland. Men det som inte håller i Ryssdisco är den röda tråden. I Militärdisco flyter man bara med, medan man i Ryssdico fastnar i att tänka på vem det är det handlar om när man läser. Det är flytet som saknas.
Men, båda innehåller fantastiska anekdoter som man gärna kommer att tänka på när man åker buss och fnissar lite åt. Samtidigt som det är skrivet med skratt så finns ju allvaret där, och man får känslan av det där ryska som ni alla säkert känner till vid det här laget.
Men i Ryssdisco tar det stopp, fortfarande kul att läsa och skrattet är fortfarande kvar. Han har nu hamnat i Tyskland, och har fantastiskt konstiga historier att berätta om livet som ryss i tyskland. Men det som inte håller i Ryssdisco är den röda tråden. I Militärdisco flyter man bara med, medan man i Ryssdico fastnar i att tänka på vem det är det handlar om när man läser. Det är flytet som saknas.
Men, båda innehåller fantastiska anekdoter som man gärna kommer att tänka på när man åker buss och fnissar lite åt. Samtidigt som det är skrivet med skratt så finns ju allvaret där, och man får känslan av det där ryska som ni alla säkert känner till vid det här laget.
Indiansommar;
Omslaget och titeln får dig att tänka på varma somrar och dofter som är lite milda när de kommer med sommarbrisen, och minnesbilder som gulnat i kanterna av att de fingrats på så mycket.
Men så är det inte. Jag läser läser läser. Blir faktiskt förvirrad. Jens Christian Grondahl. Jag har aldrig läst honom förut, och han har ett imponerande bildspråk och han lyfter fram saker man inte tänker på. Men jag tror historien om den förfallna författaren som förlorar sin största kärlek till en konsnärsvän som också han är förlorad, och minnesbilderna finns där. När han hade henne. När han såg henne lycklig. Och efteråt. Det är som en lång kärleksförklaring, och det jag saknar är att få lära känna författaren själv. Men perspektivet får mig att sitte och tänka på hur hans reflektioner och tankar om andra speglar honom själv, och jag fann mig själv drömma bort om vem han egentligen är då jag lagt undan boken.
Men så är det inte. Jag läser läser läser. Blir faktiskt förvirrad. Jens Christian Grondahl. Jag har aldrig läst honom förut, och han har ett imponerande bildspråk och han lyfter fram saker man inte tänker på. Men jag tror historien om den förfallna författaren som förlorar sin största kärlek till en konsnärsvän som också han är förlorad, och minnesbilderna finns där. När han hade henne. När han såg henne lycklig. Och efteråt. Det är som en lång kärleksförklaring, och det jag saknar är att få lära känna författaren själv. Men perspektivet får mig att sitte och tänka på hur hans reflektioner och tankar om andra speglar honom själv, och jag fann mig själv drömma bort om vem han egentligen är då jag lagt undan boken.
En liten enkät;
Jag gör som bokhoran Johanna Ögren och snor Enligt O's enkät;
Vid sängen: Så ligger en liten julklappsbok som trillade in veckan efter jul av min mor från en lokal författare, samt att krig och fred ligger och trängs med en bok som jag pinsamt nog glömt både författare och titel på i skrivande stund på skolbibblan.
På toaletten: En brevbok mellan Nabokov och hans förläggare. Den har legat där ett par år nu och jag läser ett brev då och då för lite myskänsla.
I väskan: Torbjörn Flygt's senaste Outsider.
För att fortbilda mig: Kurslitteratur om forskningsmetoder..
För att jag är en nörd: Lite information om vidareutbildningar som jag pillar på i tankegångarna.
På jobbet: Det som ligger i väskan plockas fram under lunchrasterna på jobbet, i skolan renskrivs det bara anteckningar eller samtalas med klasskamrater.
Utmaningsbok: Paul Austers New York-trilogi, lite som ett sätt att hitta andra sidor av min läsning.
På is: New York-trilogin, mest på grund av att jag lyckades haffa Outsider på biblioteket (hurra!)
Läser emellanåt: The Rainbow av D.H. Lawrence
Längtar efter att läsa: Bibliotekslån som man bara går och plockar på måfå. Har planerat in många biblioteksbesök i framtiden, har tröttnat på att läsa igenom mina olästa böcker hemma och längtar efter nytt.
Ny termin;
Nu har den nya terminen dragit igång. Det var lite oklart där ett tag, på grund av en tabbe från en av lärarna som liksom bara "råkat" att inte rätt min komplettering - förrän jag sa till ett par månader senare. Det är sånt som händer. Och nu är det löst.
Ett annat större problem att lösa är; vad vill jag skriva min kandidatuppsats om? Vi har två förberedande kurser innan själva skrivprocessen (enligt planeringarna) börjar, som liksom ska ligga till grund för uppsatsen. Det är bra. Det är givande. OM man nu kommit på vad man vill skriva om. Det har inte jag. Jag är intresserad av kulturpolitik. Jag är intresserad av tekniska aspekter. Där tar det stop. Jag har inte öppnat upp mitt sinne för dessa slutgiltiga processer som ska ge mig ett möjligt genomförande av dessa tankar, utan har liksom stannat upp och vet för allt i världen inte hur jag ska ta mig vidare.
Ett annat större problem att lösa är; vad vill jag skriva min kandidatuppsats om? Vi har två förberedande kurser innan själva skrivprocessen (enligt planeringarna) börjar, som liksom ska ligga till grund för uppsatsen. Det är bra. Det är givande. OM man nu kommit på vad man vill skriva om. Det har inte jag. Jag är intresserad av kulturpolitik. Jag är intresserad av tekniska aspekter. Där tar det stop. Jag har inte öppnat upp mitt sinne för dessa slutgiltiga processer som ska ge mig ett möjligt genomförande av dessa tankar, utan har liksom stannat upp och vet för allt i världen inte hur jag ska ta mig vidare.
Uppsatsguden, hjälp mig!
Jag och Paul Auster?
Jag har börjat läsa Paul Auster. Något jag aldrig trodde om mig själv. Det är inte så att jag haft något emot honom, snarare så att jag inte känt att jag varit hans norm av läsare och det har liksom inte blivit så att jag ens tänkt tanken på om jag ska läsa honom eller inte, det har bara varit en sån frågeställning som glidit mig förbi.
Men nu har jag tagit mig igenom halva den första delen i hans New York trilogi (ny fin publicering av Nordstedts som jag föll för på biblioteket). Vad jag tycker? Jag suger på den karamellen ett tag till.
Men nu har jag tagit mig igenom halva den första delen i hans New York trilogi (ny fin publicering av Nordstedts som jag föll för på biblioteket). Vad jag tycker? Jag suger på den karamellen ett tag till.
om ett bibliotekslån;
Så, då gick jag äntligen till ett bibliotek. Det har varit få såna besök det senaste året, har haft fullt upp med annat och läst ikapp min hög av olästa böcker här hemma istället - vilket inte är helt fel det heller. Men då var jag där och på fem minuter plockade jag på mig fem böcker. Hade till och med lyckats hitta mitt bibliotekskort någonstans i mitt rum. Men då till någon som kan ses som ett problem; jag har en ny fin tjusig karl (bibliotekariestudent) sen ett par månader tillbaks, och som ni vet har jag varit på island och mitt massiva läsande har inte riktigt kommit fram i sin fulla dager. Det blir lite av ett ytterst fånigt problem när jag ska välja bok att ta med mig när jag ska åka hem till honom och spendera ett par dagar där i julledigheten. Så jag delar med mig av problemet; jag vet inte vilken bok jag ska ta med. Då svarar han; ta med alla!
Han fixade till och med så att jag kunde ha en fin liten läslampa vid sängen när jag kom dit. Så satt vi där, han och spelade dataspel (julrea på steam, för den intresserade) och jag och läste, och så var det bara trevligt.