Summer without men - Siri Hustvedt;



Sömnlösheten håller i sig. Och tidigt imorse läste jag de sista raderna i Summer without men. Det är som en essä, skriver av femtioåriga Mia vars man har lämnat henne med orden att han behöver en "paus", varav pausen är en ung fransyska. 
Kort och gott lämnar hon sin stad för en sommar och far till en annan, där hennes mor bor på ett ålderdomshem. Hon integreras i ålderdomshemslivet, och bekantar sig med döden som alltid ligger bakom hörnet i hennes mammas miljö. Hon lär ut poesi för unga tjejer, hamnar mitt i ett mobbingbråk, har en okänd person som skriver konstiga mail, ett grannpar med två små barn som ständigt grälar. 
Det är ett liv som rullar förbi i boken. Det är enkelt, även om det då och då strömmar ut tunga reflekteringar ur Mia. 

Det är ingen fantastiskt bok, men den är en trevlig läsning. Den har humor och allvar och är sådär lagom. Mia verkar vara en helt fantastisk person, är det jag känner när jag läst klart.

Kommentera här: