Jag har ett sådant extremt sug efter att köpa hem ett gäng Murakami böcker. De är ju världens finaste. Dock har jag lovat mig själv att inte köpa böcker (även fast jag klickade hem en skönlitterär bok idag, som är till en skoluppgift, biblioteken hade nämligen inte den boken i sina sortiment - fail) förrän jag har kommit en bra bit in i de olästa jag har här hemma. 

Jag har lust att kasta ut alla olästa böcker genom fönstret. Och sätta mig här sen igen och bara klicka hem två-tre stycken Murakami. Jag tänker inte ens gå in på adlibris och spana in vilka jag vill ha dock. För då kommer jag aldrig kunna motstå min impulsiva sida. 

.

Det finns så många underbara kvinnliga karaktärer, men jag älskar ju min favoritbok för denna härliga karaktär som Diva är. Jag kan inte beskriva det med ord, men jag känner igen mig så väl och hon är så egen och fantastisk. Jag skulle önska att alla var lite mer som hennes bra sidor. 
Och det mest fascinerande, är att hon är så ung. En favorit inom kategorin kvinnliga karaktär känns ju som att det borde vara en mogen gammal kvinna. Men inte idag, inte för mig, utan jag gillar Diva.

(de tidsinställda inläggen hatar mig, jag tyckte nämligen det var smidigt att göra ett par innan tentan och innan sittningen så att jag kunde plugga och vila upp mig min standarddag, men det tycker inte blogg.se)

Jag har ingen favoritkaraktär, egentligen. Jag har däremot en karaktär jag ofta tänker tillbaka på; Jack. Som ni säkert förstår så är det Jack i Ulf Lundells bok med samma namn. Han är så härlig. Jag blir glad av honom. Han har en så härlig inställning till livet. 
Han har en sån där egenskap som jag gillar, och som jag själv skulle vilja ha. Det här att passa in vart han än är. Och visst är han inte den mest charmiga man i alla stunder, men jag kan ändå tänka tillbaka på honom.

Som skrevs igår, så är Monika Fagerholm min författarfavorit. Men vilken bok är då favoriten? Det är Diva, boken om den faboulösa unga tjejen som har det där lilla extra. Jag har läst boken flera gånger och älskar den lika mycket varje gång.

Jag var fjorton när jag första gången läste Diva, och identifierade mig med denna alldeles speciella flicka. Jag var sexton när jag läste om den och jag älskade den fortfarande. Den amerikanska flickan lästes som femtonåring, och därefter väntade jag hur länge som helst på Glitterscenen. 
Ni vet vem jag pratar om; Monika Fagerholm. Dåtiden och nuet som vävs samman i en slags cd-skiva som fastnar på samma spår och ibland hastigt tar sig framåt. Jag älskar hennes språk, och handlingen håller alltid.

Jag har ingen direkt sådan bok, däremot älskade jag allt som Johanna Nilsson skrev när jag var yngre. Men nu när jag växt upp och blivit.. ja, äldre, mognare, vad som helst, så tycker jag faktiskt inte att hon är lika bra. Det är något jag saknar i det hon skriver. Dock har jag fortfarande hennes böcker sparade,  kanske är det bara en period jag är i.. Om inte annat så kan jag ju inte bara gör mig av med dem eftersom jag en gång älskade dem intensivt.

Behöver jag ens berätta? Ni vet att jag hatade Dostojevskijs Iditoten. Fruktansvärt hemsk bok. Fy.

Det här med klassiker är svårt, för det är olika vad som räknas som klassiker i olika kretsar. Men jag älskar ju Vladimir Nabokovs Lolita, en bok som jag ser som en modern klassiker. Och ska man gå ännu längre bakåt i tiden blir det faktiskt svårt. Jag har inte spenderat så mycket tid på de riktigt gamla klassikerna, men om jag ska dra en favorit från den äldre delen; Therese Raquin av Emile Zola. Fantastiska miljöbeskrivningar, för det är det han gör bäst. Du känner dammet kittla i näsan och sen är ju story ganska fantastiskt hemsk.

Jag har ju fått böcker under flera år, och det från tusen olika håll. En av böckerna jag en gång fått är På dina bara knän av Ann-Marie MacDonald. Tråkigt omslag. Verkar tråkig på baksidan. Men det visade sig vara en riktigt bra bok, som jag kan tänka mig läsa igen.

Imorgon är det tentadags. Så i två dagar har jag suttit och skrivit bibliografiska poster i MARC-XML format över mina egna böcker. Roande? Ja! Härligare om man kunde skapa en helt egen databas. Men såna kunskaper har jag inte riktigt ännu. Men kort sagt handlar ju bibliografiska poster om att man återger ett verk, och på så sätt katalogiserar det. Helt enkelt för över informationen från bokens titelsida till en bibliografisk post - som i dagsläget sker digitalt. 

Men äntligen kommer en kurs med något som man faktiskt känner att man ska kunna för att arbeta i ett bibliotek - vilket som helst.

Jag kan råka trampa ett par på tårna nu, men, Låt den rätte komma in måste nog vara den mest överskattade bok jag vet. Jag förstår mig verkligen inte på den, inte alls. Den lider brist på mänsklighet och logik. Folk reagerar helt enkelt inte mänskligt, och jag ser helt enkelt inte vad folk ser i den. 
Jag respekterar alltid att folk har en annan smak, så jag är inte ute efter att sätta dit något. Utan jag är bara ärlig, och säger; att jag tycker Låt den rätte komma in är fruktansvärt överskattad. Och eftersom det inte finns en "most overrated writer" så måste jag säga att John Ajvide Lindkvist är den mest överskattade författare jag vet. 

Sorry, John. Det funkar helt enkelt inte mellan oss. Det är inte du, det är jag.

Jag har suttit och tänkt, och kan inte komma fram till en bok som jag tycker är underskattad... Däremot blev jag en gång riktigt fruktansvärt irriterad över att en känd författare (minns inte vem) uttalade sig om "Den amerikanska flickan" och uttryckte sig i väldigt dåliga ord. Då kände jag, att han faktiskt underskattade boken. Gills det? 

Det är svårt att säga en bok som gör mig ledsen. För det finns många. Den jag nyss läste ut, är ett bra exempel. En man i trettioårsåldern som bor hos sin mor och inte riktigt hänger med i hur livet utvecklas. Istället spelar han ut allt i förlöjligande kommentarer och han verkar varken ta sig själv eller något annat på allvar. En sån människa gör mig ledsen, och därför får hela boken en ganska ledsam stämning. Jag kommer återkomma om den boken om någon dag. 

Rubriken får mig genast att tänka på Hjärtat får inga rynkor. Glada små livshistorier och anekdoter som får vilken bitter människa som helst att le. Jag minns att jag köpte den på väg hem från ett kalas, och i bilen på väg hem läste jag hela boken högt för mina föräldrar. För jag upptäckte att boken var så fascinabelt bra och härlig.

Så, om du inte har vårkänslor ännu utan lever kvar i vintermörkret. Läs då för all del Hjärtat får inga rynkor.

Förra månaden vårstädade jag bokhyllorna på böcker som jag aldrig haft lust att läsa, och böcker jag läst men inte tycker om. Den kassen väntar nu på att skänkas bort. Det var en otroligt skön känsla. Idag går jag ett steg längre. På grund av en stereo - som tog fruktansvärt mycket plats- hade jag inte utrymme för fler "kategoriseringar" i min bokhylla.. Men den har flyttat ner till köket och helt plöstligt har jag nästan ett helt tomt hyllplan. Den ska nu bli islandshyllan. Böcker om island, böcker från island och ja helt enkelt böcker med koppling till island ska få bo där.

(De tidsinställda inläggen bråkar. Gårdagens inlägg ville inte publiceras, så idag dyker det upp två.)

Serieläsning är ju som sagt inte min starkaste sida, men HP är ju favoriten trots allt. Och, i den.. det går inte att förneka tredje boken Fången från Azkaban. Jag älskar att Harry där fick någon form av familj. Boken är en av de starkaste i serien, och hur underbart är det inte att den familjelösa pojken får en familj? 
Bara där smälter mitt klichéhjärta.

Jag är ingen serieläsare i stort format, utan det finns ibland vissa skönlitterära verk som publiceras i olika delar, men jag kan inte riktigt säga att det skriver serier.. Däremot, så finns ju Harry Potter. Alltid. Jag som var barnet då jag läste de första, kommer ju nog aldrig kunna släppa taget.

Jag kan inte besluta mig om jag ska fortsätta läsa 101 Reykjavik eller inte. Jag har kommit mer än halvvägs, men.. den griper liksom inte tag i mig. Är det värt att fortsätta tycker ni / tror ni? 

Finns det någon bok jag läst fler än tre gånger? Jag måste verkligen tänka efter. Hårt och mycket. För jag är sämst på att läsa om böcker. Dels på grund av detta mål att försöka läsa alla olästa böcker jag har i min bokhylla, som gör att de alltid prioriteras framför att läsa en bok på nytt. 

Jag kan säga att del 1-3 av Harry Potter lästs tre gånger. På pricken faktiskt. För jag började läsa HP när tredje boken släpptes (en gång) och när fjärde boken kom, så läste jag dem igen för att det var en kul grej (andra gången) och när femte boken kom tog jag ännu en gång tag i att läsa alla tidigare för att.. ja, jag hade gjort det förut (tredje gången). När sjätte kom, så orkade jag helt enkelt inne. Det var vid den tiden hela min tid spenderades åt att utforska nya författarnamn och min bokhylla växte i extrem fart. 

Men jag har faktiskt en bok till, som jag älskar otroligt. Den är kort och koncis. Och kanske har jag inte läst hela i sträck tre gånger, men jag bläddrar och läser avsnitt i den i alla fall en gång i månaden. Det är Tillsammans av Åsa Ericsdotter, som är så hjärtskärande vacker och som fungerar som inspiration till mitt egna skrivande, eller inspiration till fotograferandet. Samtidigt som den gör kärleken vacker igen. 

Jag tror även att jag i mina tidiga ungomdsår läste Per Nilssons Ett annat sätt att vara ung ett par gånger, men detta kan jag inte riktigt bekräfta minnesvis.

Året tvåtusentio var ett makabert läsår. På ett bra sätt. Flera av mina favoritförfattare släppte nytt, och jag kan inte riktigt bestämma mig. Men om jag skulle välja en att läsa på nytt just i denna stund, och nästan när som helst, så skulle jag välja Åsa Ericsdotters Svårläst. Det gör att det får bli min favoritbok under tvåtusentio. 

Jag har tidigare skrivit; "Den handlar om att ta två steg framåt och tre steg bakåt. Om en kvinna som vill men inte kan omfamna kärleken och tvåsamheten utan istället flyr ifrån den.". Och det är så vackert. Så sorgligt. Och så fint. Fotografen i mig ser fotografier i varenda stycke. Jag älskar hur hon med språket lyfter fram så mycket, utan att det är för mycket. 

Ni har sett "utmaningen" ligga uppe på alla möjliga bloggar, men de som inspirerar mest är bookbirds som har en fin liten samling läsminnen att dela med sig av. Nästan så att man blir ledsen av att dessa trettio dagar snart är ute för deras skull. 
Men nu tänkte jag, att med mars månad antar jag utmaningen. Sånt här är otroligt mycket lättare nu när blogg.se har funktionen att tidsinställa inlägg, så, jag kan skriva flera inlägg på en dag, och posta dem fastän de inte publiceras förrän den tänkta dagen. Hur härligt som helst. Speciellt när man kanske sover borta över en helg (som jag planerar att göra om exakt tio dagar). Då fokuserar man kanske inte fullt ut på bloggen. Så jag vågar ta steget nu!

Så, härmed, kommer trettio dagar att se ut såhär; 

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time