KVÄLLSFIKA;

Tänkte bara uppdatera med att säga att jag har ny header, och att jag numera läser 101 Reykjavik av Hallgrímur Helgason. Samt att jag inväntar att min brownie ska svalna lite, så att den går att skära upp i härliga rutor så att jag har något att knapra på när jag dricker mitt thé och läser vidare.

FEBRUARI;

Warda – Sonallah Ibrahim
Boken har en lite komplicerad handling, men kort och gott handlar den egentligen om Warda – en kvinna som samtidigt som Che Guevara härjar runt, också härjar som en kommunistisk ledare. Och under denna tid, då hon försöker kämpa för kommunismen, för hon dagbok. Det är denna dagbok som är handlingen.
Vi får följa en man som älskat henne, som får hennes dagbok tillhandahållen i olika delar. Och vi får även ta del av dagboken.

Men det boken mest handlar om, är de politiska atmosfärerna i dessa två historier, båda Wardas och mannen som älskat henne. Själv är jag inte helt införstådd i politiken i det afrikanska området, så jag kan inte riktigt hänga med hela tiden. Ibland kan jag tycka att viss information är irrelevant, men det mest för att jag inte förstår den. Är man insatt i politiken i de regionerna, så tror jag boken kommer vara mer givande. Men trots allt så gillade jag boken. Den hade en härlig känsla, och jag gillade främst Wardas dagbok.


Mitt hjärta tillhör dig – Hedwig Courths-Mahler
Det här är en klassisk kärleksbok, med lite drama och lite tvister, men man kan redan från början lista ut 99% av bokens framfart, men den var ytterst mysig att läsa. Kanske kommer jag inte läsa den igen, men, den var otroligt fin trots allt.
Och man fick den här skadeglädjen när det blev som man ville, alltså en riktig mysbok för själen.


Under bordet – Peter Birro

Fortfarande en helt fantastisk bok, och jag kommer aldrig se på Marcus Birro på samma sätt eftersom Peter överglänser honom något fruktansvärt med denna boken. Den är lätt tragikomisk, men språket är ett sådant som jag älskar och vill se otroligt mycket mer av. Urtjusig.


Samlaren – John Fowles
Jag gillar fortfarande spänningen i slutet, den gjorde boken så otroligt mycket bättre. Och jag kan önska att den vore sådan hela vägen.
Samtidigt kan jag också önska att jag borde ha påverkats mer av boken, men den har inte givit mig särskilt mycket såhär i efterhand..


De från norr kommande leoparderna – Bodil Malmsten

Att den här boken tog slut på bara någon timma (timman hem med tåget), det säger väl allt. Jag älskar myskänslan i Malmstens ”dagböcker”. De är otroligt fina, och jag hoppas verkligen att de kommer fler. De ger en så spännande inblick, fastän de inte är extremt utlämnande utan bara lagom. I denna finns en otroligt härlig anekdot, eller snarare hittepåhistoria om hur hon flyttstädar och hittar ett gäng tejprullar och tejphållare.


Min son fäktas mot världen – Björn Ranelid
Jag skulle önska att boken var bättre konstruerad än vad den är.

BJÖRN RANELID - min son fäktas mot världen

"I centrum står tre fäder och deras sönder - skolvaktmästaren och tillika slöjdläraren Rafael Häger och hans son Gilbert, sedermeda mejerist och långresenär, lantbrukaren Nils Anker och hans son Preben med ett förflutet som konstryttare på motorcykel och numera verksam som hemsamarit och slutligen författaren Björn Ranelid och hans son August."
Jag önskar att citatet ovan, som kommer från bokens baksida, kunde beskriva bokens innehåll. Men nej, det gör det inte. Jag tycker bokens struktur är otroligt komplicerad, och det finns inget system och ingen logik. Jag tycker boken handlar mer om folket omkring dem i byn, än om de själva (de som nämns ovan, vill säga). Jag hör mer byskvaller, än egna livsfunderingar.
Och kort och gott, så tycker jag att boken inte berör det som nämns, och att avsnitten där Ranelid skriver brev till sin son och sonen till honom är totalt fel vad gällande bokens övriga innehåll. 

Så nej, jag tycker inte om den här. Det gör jag verkligen inte. Även om vissa delar av innehåller fångar mig, så drar helheten ner även dessa i dyn.