HERTA MÜLLER - Hjärtdjur

Herta Müller har legat på min läslista (som är en visuell lista i mitt huvud) ända sedan hon vann nobelpriset. Men under de månader som gått har jag faktiskt hört mer negativt än gott om henne. Folk beskriver henne som otroligt svårläst. Tung. Svårdefinierad. De beskriver även att de har svårt att ta till sig hennes språk. Själv försökte jag sopa bort alla dessa "förväntningar" och försökte få mig så ren som möjligt innan jag öppnade boken. Men jag hade faktiskt svårt att komma in i den. 

Vi får läsa om hur ett par studentvänner i Rumänien tar sig igenom den hårda bevakningen av Securitamännen. De tippar på tå hela tiden, rädda att tas in till förhör på grund av något de skrivit i ett brev, råkat säga eller något de råkat hälsa till på gatan. Det leder till att de börjar brevväxla över landet i väntan på "friheten" som kommer när de lyckas lämna landet. De skapar kodord och de försöker gömma sina förbjudna ägodelar och ta sig runt det system i vilket Securitamännen härskar inom. 

Det tog mig trettio sidor att komma in i boken. Trettio sidor för mig att känna "wow". Sen sträckläste jag. Hjärtdjur är en riktig bladvändare, och en av de bättre nobelpristagare jag läst. Jag säger bara språket. Hur det hopppar lite lätt i tempus berör mig inte alls. Jag älskar språket. Så underbart det är. Läs Läs Läs vill jag också säga.

Har ni läst Hjärtdjur? Vad tyckte ni? 

Kommentarer:

1 Lovisa:

Älskar din blogg! Googlade på Stig Dagermans Ormen för ville ha en bra bild på första omslaget och hamnade här! Har också läst Hjärthjur och håller med dig helt. Språket är otroligt fint diktat.

Kommentera här: