HJALMAR BERGMAN - Clownen Jac

Jag hade höga förväntingar på Clownen Jac, men jag kan inte säga att den höll för dem. Jag blev förbryllad av karaktären Benbé, som är Jac Tracbacs avlägsna släkting som far till Amerika i fattigdom för att bland annat uppsöka Jac Tracbac för att ta del av hans rikedomar. Benbé möter där Jac Tracbac, och skickas tillbaka till Sverige för att ta med hans dotter till Amerika.
Jag har liksom svårt att greppa denna karaktär, förstå hans innebörd. Även om han är en otroligt bra väg in i handligen, och in i Jac Tracbacs hus – som är som en galen labyrint där ingen annan en han själv hittar. 

Men, om boken i helhet så älskar jag det som sker i Jac Tracbacs hus, det röriga och lite flummiga. Det tilltalar mig, och får mig att le åt bokens svartvita sidor. Men när vi närmar oss slutet, och Benbé hämtat Jac's dotter, så kan jag inte längre känna samma glädje. För nu är det tid för Jac Tracbacs storartade framträdande, ett framträdande som jag inte alls finner.. det minsta intressant. Jag, personligen, anser att boken tappar där, även fast just den biten anses vara den mest framstående i boken. Det är spännande hur smaker kan skilja så. .

Kommentera här: