Headscarves & Hymens - Mona Eltahawy

Eltahawy har själv ursprung från Egypten, något som hon låter framträda när hon berättar om sexualpolitiken och kvinnans roll i mellanöstern. Eltahawy inleder med en lägesrapport, och med att därefter berättar om hur hon besökte biblioteket och frossade i deras välfyllda feminisiska bestånd och upplevde den skräckinjagande känslan av att böckerna hade rätt. Att något var fel. Att det var hennes uppvaknande.
 
Det Eltahawy rapporterar om från mellanöstern handlar om den skam som projiceras på kvinnor, att det visserligen är olagligt att våldta - men att ingen anmäler på grund av den skam det drar över släkten. Att grova sexuella trakasserier är vardag. Att slöjan är som en fotboja. Att oskuldskortet använda som skrämselpropagande. Det som Eltahawy får med i sitt historiska och nutida, välgrundade, berättande om mellanösterns relation till sexualpolitik och kvinnor är sitt eget perspektiv. Som kvinna. Slöjbärare. Som hållt på oskuldskortet oerhört länge - men ändå känner skam över att hon släppte det än idag. Att hon har kontrasten mellan det konservativa mellanöstern och det mer liberala amerika. Det ger en fantastisk inblick i att vara inne i det, utanför och grunderna till kritiken. 

Eltahawy skräder inte med orden. Hon drar på en hel jäkla bulldozer när hon pekar ut länder, regeringar, släkter och alla möjliga personer som uttrycker det ena och det andra - som förtrycker. Eltahawys bok är viktig för att den lyfter fram en mer problematisk sida än den jag skrivit om när jag skrev om Everydag Sexism som handlade om den, framför allt, brittiska sexualiseringen av kvinnor. Bates skriver om samhällstrukturer som fallerar och skapar normer, och system som sviker kvinnor. Eltahawy skriver om samma saker ur mellanösterns perspektiv, men hon skriver också om religion. Detta problematiska område som få vågar beträda stampar Eltahawy in på både respektfullt men också med en skarp röst som problematiserar företeelser som grundar sig i religion, exempelvis slöjbärandet. 

All in all: Headscarves & hymens lämnar en bitter smak i munnen som håller i sig länge. Den är oerhört skarpsynt och välformulerad och ger en tydlig inblick i hur det är att vara kvinna i mellanöstern idag. 

Marble - Amalie Smith

Marble. Detta litterära underverk som gjorde mig helt stum. Marble är tre historien i en. Om konst och att uppslukas. Om Anne som för hundra år sedan reste till Aten för att upptäcka marmorn och statyerna som skapades ur den - och lämnade man och liv utanför. Om Marble som gör samma resa i nutid med nutida teknik, försöker hitta färgrester och återskapa. Insprängt finns dialogen mellan Marble och en person som hjälper henne att återskapa. De talar om material, om ljus. Den dialogen är sammanfattningen av det som lockar Anne och Marble till marmorn, till formerna och ljuset som marmorn har. Det är lager av skapande och diskussion av skapande, och ett skapande i sig i berättandet och det är så skickligt sammanvävt att Marble lämnade mig mållös. 
 
Amalie Smith är en litterär skapare att hålla ögonen på!

Bibliotekslån

Jag tänkte att det fortsättningsvis kan vara kul att se vad jag lånar för böcker på biblioteket (aka jobbet) lite mer kontinuerligt, så vi spanar på veckans bibbla-loot:


Ungdomsromanerna How to break a boy och The hate u give. Den sistnämnda har varit oerhört hypad i USA där den publicerats, så därför köpte jag faktiskt in den till biblioteket trots att vi inte har efterfrågan på den typen av litteratur. Ska bli spännande om den är lika bra ur ett icke-amerikanskt perspektiv, och om jag lyckas få den utlånad! 

Och den sista: Mödrarnas sång, som fick oerhört mycket positivt på instagram under påskhelgen. Såpass fina ord att jag på söndagen slängde iväg en reservation pga hastigt lässug.

Omdömen på böckerna kommer garanterat inom snar framtid.