Vilka kommer att nomineras?

 
Om en vecka smäller det. Då håller Augustpriset sitt Nomineringsevent på Södra Teatern i Stockholm. Då får vi alltså veta vilka titlar som nominerats och har chans att få Augustpriset 2018! Jag och många andra litteraturentusiaster kommer att vara på plats och hålla tummar och tår för personliga favoriter men också ha öronen öppna för att lyssna in de nominerade. Men redan nu kan du lyssna på Agustpodden, där första avsnittet handlar just om vilka titlar som möjligtvis nomineras, men också om juryarbete och allmänt nörderi i utgiven litteratur. Lyssna kan du göra här
 
Men vilka tror jag kan nomineras? Jag har följt priset i några år och har, precis som podden också tar upp, då och då anat titlar som känns som riktiga augustkandidater. Podden lyfter redan några av mina personliga favoriter, så som Nordisk Fauna, Händelsehorisonten, Aednan och Kärlekens Antarktis. Men jag hade också gärna sett antingen En debutants dagbok eller Karismasamhället  som båda har den där självbiografiska tonen som jag uppskattar. Jag spekulerar också svagt kring om inte Oneiron och Jag går och lever kan bli nominerade. Slutligen vill jag också tippa på Blixtra, spraka, blända!, som jag ännu inte skrivit om men uppskattade rejält. 

Jag ser också fram emot de titlar som juryn plockar fram som jag inte alls har läst, eller ens haft på min läsradar. Det är just det som är så fantastiskt med nomineringslistorna. Alla tips jag får och som jag annars hade missat!
 
Vill du också gå på Nomineringseventet, träffa författarna och augustnörda? Här hittar du information

Pärlfiskaren - Karin Erlandsson

 
Miranda är pärlfiskare. Korg efter korg  fyller hon med pärlor från havet som sedan säljs på torget. Då och då hörs viskningarna om ögonstenen- största pärlan som skådats. Eller snarare inte skådats. Det har letats i århundraden och pärlfiskare har försvunnit till havs i sökandet efter denna legendariska pärla. Med ära i blick försvinner många pärlfiskare ut till havs för att aldrig återvända. En av dem var Mirandas far, som lärde henne att falla ner mot botten som en sjöstjärna och finna de allra vackraste pärlorna. 

Nu har kungafamiljen utlyst ett nytt letande efter ögonstenen. Miranda dras även hon till pärlan och paras ovilligt ihop med en liten flicka vid namn Syrsa. Det blir en påtvingad vänskap, men som till slut för dem samman på ett nästan magiskt sätt. Så de kastar sig ut i det ovissa, förföljda av en kvinna som tror att Miranda är den som kommer att hitta ögonstenen, och det blir ett fantastiskt äventyr där de försöker komma undan sin förföljerska och möter människor som berättar om det förflutna.

Det är en fantastiskt liten sagovärld som byggs upp i boken. Framför allt under havsytan, men också på land. Jag känner havsdoften och ser de klara färgerna av pärlorna speglas i havsbottnen. Det blir också ett litet mysterium som uppdagas kring ögonstenen och legenden om den vilket skapar spänningen som gör att den här boken blir helt makalös. Kände mig som sju år med tefatstora ögon och slukades helt av berättandet. Så otroligt läsvärd för både barn och vuxna, gärna med högläsning tillsamman! Sen att den nyare upplagan är så välarbetar i sin layout och form lyfter den lite extra i sagoandan. 

Kärlekens antarktis - Sara Stridsberg

 
Med sitt vanliga poetiska språk cirklar Stridsberg in berättelsens kärna utifrån och in. Det är historien om en kvinna som blivit styckmördad som ligger i centrum. Likheterna med mordet och drag hos karaktären finns med den verkliga historien kring Catrine da Costa som blev styckmördad 1984. Men det är ingen kriminalroman! Stridsberg ger istället ett mervärde till den styckmördade kvinnan genom att låta henne leva vidare som en ande som ser ner på livet på jorden. Han som mördade henne. Hennes föräldrar. Hennes barn. Samtidigt som tillbakablickar över mordet på henne själv och hennes uppväxt blir det som drar historien framåt. Det är sorgligt att läsa dock, för Stridsberg framställer den bottenlösa tomhet som funnits i berättarjaget. Hennes död var inte oväntad, kanske till och med efterlängtad. 

"Om han hade sagt som det var då, att jag aldrig mer skulle återvända till staden, att han skulle strupa mig vid den lilla skuggiga strandremsan, hade jag stigit ur bilen och gått därifrån då? Jag hoppas det."